Fy i helvete vilken kväll. Våra tankar innan gårdagen var att detta var kvällen då Polaroid skulle gå under men vilket Hollywood-scenario det blev.
Vi satt där molokna och rädda för att visa oss bakom vårt vita slott till djbås som vi byggde extra högt för att ha något att gömma sig bakom. För att göra en lång historia kort, det kom folk och vi var glada för det. Vi blev även offer för grupptryck och kända oss nästan lite mobbade när vi spelade låten vi svurit på att aldrig spela. Om det tyder på dåligt självförtoende eller att vi är avlägsna släktingar med Judas låter vi vara osagt. Hur hade du själv gjort om 60 personer ber dig om att göra en enda sak? Med kniven mot strupen och ett stundande dunderkalsongryck hade du gjort samma sak.
Såhär dagen efter har vi tinnitus i både öron och hjärta. Men en hjärtattack senare så kommer vi ändå stå där om två veckor och röra våra lurviga bakom ett lägre vitt slott. Vi är tacksamma in i njuren för ni alla gillar det vi gillar.
Tack för allt!
Mera äventyr stundar!
I väntan bjuder vi på de låtar vi lyssnar på nu, slitna utav bara helvete, vårt dagen efter piller till er!
POLAROIDS BAKISMEDECIN!
Nästa Polaroid
1:a April (Nej! Inga skämt)
21 - 01
fri entré till 22
2 kommentarer:
lite klent att inte stå emot alltså, stor förvåning när den kom!
ja. kan tyckas. men ibland så får vi lägga våra egon åt sidan och spela något sådant. vi lovar dock att det där var en engångsgrej.
Skicka en kommentar